Här ska jag berätta om en för mig oförglömlig upplevelse, den hände när jag flottade i Byskeälven, invid ett ställe som heter Siksjön.

Vi var trettiofyra man som höll på och flottade den sommaren, den aktuella dagen var vi var sjutton stycken på vardera sidan om älven som drev virket nedför den dånande forsen. Just där vi då var, var det en längre sträcka med en fors och en bit nedanför var det ett fall på en två meter som skulle passeras av stockarna på sin väg till Byske.

Det hade fastnat en hög med stockar mot en sten en tio meter från land mitt i forsen. Ända in mot älvkanten låg det nu en enda röra av stockar som fastnat ihop i varandra. Det var ju inget ovanligt med det och vi fick nu order av vår flottarbas Anders att gå ut på stockarna och försöka bända isär bröten.
Naturligtvis var det ett farligt arbete men det hörde till vår vardag så det var nog ingen som tänkte så mycket på det.
­ Ni får gå ut två och två åt gången tills ni är klara då ska vi ha oss matrast, deklarerade basen. Min pappa som var med gick ut tillsammans med en man som hette Persson, båda med en flottarstör (lång pinne) i handen. Själv gick jag gick en trettio meter uppströms älvskanten för att jobba där en stund. Pappa hade kommit längst ut på bröten och satte nu ned sin stör och bröt isär stockarna. ....... ...................................